Missförstånd om arbetskraftsinvandring till välfärdsyrken

Just nu pågår en debatt om reglerna för arbetskraftsinvandring, och om en eventuell bristyrkeslista med undantag. Ett vanligt, och ofta oemotsagt, påstående är att välfärden har stora behov av arbetskraftsinvandring. Arbetsgivarorganisationer som SKR och Svenskt Näringsliv pekar båda på arbetskraftsinvandringens betydelse för just välfärdsyrken, ofta inom vård och omsorg. Detsamma gör akademikerfackens centralorganisation SACO, och ofta också lokalpolitiker från olika partier. Ska vi kolla hur det ligger till?

Uppehållstillstånd för arbete ges två år i taget och i statistiken skiljer Migrationsverket på förstagångstillstånd och förlängningar. Genom att summera alla nya tillstånd och alla förlängningar som beviljats under 2022 och 2023 får vi en bild av hur många som har tillstånd. Om vi jämför med antalet i respektive yrke 2023 får vi en bild av hur betydelsefull arbetskraftsinvandringen är. Genom att välja 2023 ser vi hur det såg ut innan riksdagen höjde lönekravet från ca 13000 kronor till 80 procent av medianlön.

Samtidigt som andelen utrikes födda i yrkena är hög, är andelen arbetskraftsinvandrare försvinnande låg. Vi pratar om promille.

Varför är då uppfattningen om att arbetskraftsinvandring är viktig i välfärdsyrken så vanlig?

Det beror antagligen på flera mer eller mindre omedvetna missförstånd om migration och om hur gruppen utrikes födda i Sverige ser ut.

Låt oss börja med andelen utrikes födda i välfärden. Att utrikes födda är vanliga i välfärdsyrken är helt sant. 22 procent av alla medarbetare i kommunerna och 19 procent i regionerna är födda utomlands. Det kan se ut som höga andelar, men siffrorna är egentligen helt förväntade. Av den arbetsföra befolkningen (räknat som 19-64 år) är hela 27 procent födda i utlandet.

Det här är viktigt att förstå. Sverige är inte ett land som präglas specifikt av en stor andel utrikesfödda som arbetar i välfärden. Sverige är ett land som präglas av en stor andel utrikes födda i befolkningen. Utrikes födda jobbar i alla branscher. Det är bra.

De utrikes födda i Sverige är dessutom en mycket blandad grupp. Listan över vanligaste födelseländer bland utrikes födda i arbetsför ålder toppas av vanliga flyktingländer som Syrien och Irak, men Polen ligger på tredje plats. På tio i topp finns också Finland, Bosnien, och Turkiet, samt uppstickaren Indien*.

Siffrorna om andel utrikes födda säger dock ingenting om hur många som skulle beröras av ändrade regler för arbetskraftsinvandring. För att förstå det måste vi för det första vi reda ut vilka utrikes födda som överhuvudtaget påverkas av svensk migrationslagstiftning. Vi kan dela in de utrikes födda på svensk arbetsmarknad i två grupper:

• Utrikes födda som är födda inom EU.
• Utrikes födda som är födda utanför EU, något som i dagens lagstiftning kallas tredje land.

Det är bara de som kommer från tredje land, alltså från länder utanför EU, som påverkas av svensk migrationslagstiftning. Gruppen utrikes födda inom EU påverkas inte alls utan har fri rörlighet.

Av knappt 1,7 miljoner utrikes födda i arbetsför ålder är ca en fjärdedel, eller 410000 personer, födda i länder som omfattas av fri rörlighet*.

Andelen som kommer från länder inom EU varierar mellan yrken, men är generellt sett lägre i yrken där utbildningen är kortare. Socialstyrelsen rapporterade förra året att 35 procent av läkarna i Sverige är utrikes födda, men att hälften av dem kommer från länder inom EU. Bland undersköterskor och vårdbiträden är andelen utrikes födda som kommer från länder inom EU lägre.

För det andra måste vi veta på vilken grund de utrikes födda från länder utanför EU är här. De behöver ett uppehållstillstånd för att vistas och arbeta i Sverige. De vanligaste grunderna för ett sådant är någon form av skyddsskäl (asyl, flykting, alternativt skyddsbehövande), uppehållstillstånd som anhörig, samt uppehållstillstånd för arbete. Det tabellen överst på sidan visar är alltså att försvinnande få i välfärdsyrken har ett uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Utrikes födda i välfärdsyrken har helt enkelt uppehållstillstånd på andra grunder. Utöver de som använt sig av fri rörlighet inom EU har en stor grupp kommit hit som flyktingar eller som anhöriga. Många har varit här länge och är svenska medborgare.

Men de som argumenterar för att arbetskraftsinvandring skulle vara särskilt viktig just för välfärdyrken, har de fel?

De saknar stöd i data. Antingen har de dålig koll på välfärden, eller så har de insett att välfärden fungerar bra som argument i kampen om begreppet brist. Ytterst handlar mycket i debatten om arbetskraftsinvandring om vem som ska äga begreppet och vad det ska betyda. Blir det brist om sämre arbetsvillkor och låga löner gör att de som skulle kunna ta jobbet hellre arbetar med något annat? Eller borde bristen definieras utifrån om det faktiskt finns människor att anställa eller inte? Hur bristbegreppet definieras kommer att påverka om arbetsgivarna kommer att kunna använda arbetskraftsinvandring för att pressa löner och arbetsvillkor eller ej.

Slutligen: Med tanke på hur försvinnande få undersköterskor och vårdbiträden som kommit hit som arbetskraftsinvandrare från tredje land är det svårt att förstå SKR:s fokus på frågan. Det vore mycket rimligare om de ägnade sig åt att förbättra arbetsvillkoren. En rapport från Kommunal i våras visade att problemet inte handlar om brist på utbildad personal - utan om brist på attraktiva arbetsvillkor. Många undersköterskor arbetar helt enkelt i andra yrken.

-

* Alla som är födda i EU-länder omfattas av fri rörlighet. Utöver dessa omfattas Norge, Island och Liechtenstein av fri rörlighet genom EES-avtalet. Schweiz har fri rörlighet genom ett separat avtal. Därtill omfattades Storbritannien av EU:s fria rörlighet fram till Brexit årsskiftet 2020/21. I Sverige finns ca 33000 personer som är födda i Storbritannien. En stor del av dessa har dock sannolikt kommit hit innan den fria rörligheten upphörde att gälla och således ingår Storbritannien i summeringen av utrikes födda från inom EU i text och diagram här.