Krönika Christian Horn: Hur förberedd är du om systemen sviktar

Det finns mycket vi kan göra och behöver göra för att stärka vår beredskap kopplad till infrastrukturen. Våra företag på landsbygden är i dag helt beroende av det som samhället ansvarar för: ett fungerande vägnät, en stabil elförsörjning och tillförlitlig kommunikation. Det är inga lyxfrågor, utan grundförutsättningar för att vardagen ska fungera och för att vi ska klara en kris.

Men hur förberedda är vi när systemen sviktar? Vad är vårt eget ansvar, och vad kan vi förvänta oss att staten faktiskt löser? Sanningen är nog att många av oss, medvetet eller omedvetet, lutar oss mot att staten, kommunen eller "någon annan" ska kliva in när det behövs. Problemet är att när det verkligen gäller, kan det visa sig att den där "någon annan" inte har en omedelbar lösning.

Därför behöver vi börja i oss själva. Beredskap handlar inte bara om centrala beslut och stora investeringar utan det handlar också om att tänka efter före. Hur hanterar vi situationer med begränsad framkomlighet? Vad gör vi om elen försvinner under längre tid? Vi har blivit allt mer digitala i våra företag GPS, robotar och inhämtning av viktig data och statistik Men vad händer när näten ligger nere? Att redan nu ha en plan för sådana scenarier är inte överdrivet, det är ansvarstagande.

Mobilnäten är ett tydligt exempel. I dag är reservkapaciteten i många master begränsad, särskilt i glesbygden. Här behöver vi säkerställa att mobil kommunikation fungerar. Kravet är idag minst fyra timmar i glesbygden vid strömavbrott räcker det? Och fungerar det ens 4 timmar idag. Kommunikation är avgörande. Inte minst i en krissituation där samordning och information kan vara skillnaden mellan kontroll och kaos.

I dag ser vi hur eftersatt underhåll av det enskilda vägnätet försvårar transporter av både insatsvaror och livsmedel. För vad händer när lastbilen inte tar sig fram för att vägen inte bär? När mjölken inte kan hämtas i tid eller när skörden inte når förädlingsindustrin?

Upprustning är nödvändig, men den måste göras med förståelse för verkligheten på landsbygden. Våra maskiner blir allt större och bredare, och de måste kunna ta sig fram efter och under arbetet med upprustningen. Men glöm inte bort ersättningen till markägare när mark tas i anspråk.

// Christian Horn, ledamot i LRF Sydost