Bidragsreform – cynisk symbolpolitik

Regeringen och Sverigedemokraterna är överens om att införa en "bidragsreform". På en pressträff i dag sa socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) att reformen ska "stärka familjer" och ingjuta "hopp om framtiden" då barn kan se sina föräldrar gå till ett arbete istället för att leva på bidrag.

Hon talade målande om växande utanförskap och bidragsberoende, men hon visade ingen bild av hur stor del av befolkningen som får ekonomiskt bistånd. Förmodligen för att andelen personer som får det har minskat under lång tid, som framgår av diagrammet nedan. Senast andelen ökade var i slutet av 00-talet då Fredrik Reinfeldt (M) var statsminister.

Källa: Socialstyrelsen, Statistik om ekonomiskt bistånd

Regeringen talar mycket om de som är långvarigt i bidragsberoende, men även här slirar de på siffrorna. Anna Tenje nämnde att det var 145 000 hushåll som fick försörjningsstöd förra året, men glömde att nämna att två tredjedelar av dem lämnade försörjningsstödet under året. Antalet hushåll som fick försörjningsstöd under hela året 2024 var 44 000 hushåll. Det verkar redan nu finnas starka drivkrafter för att lämna försörjningsstödet.

Syftet med bidragsreformen är att människor ska "komma i arbete och bli en del av samhällets gemenskap". Kristdemokraten Hans Eklind använde till och med den klassiska socialdemokratiska devisen "Gör din plikt, kräv din rätt". Regeringens metod är ekonomiska incitament, att göra det "mer lönsamt att gå från bidrag till arbete", genom att ekonomiskt bistånd minskas. Det ska ske genom en stramare riksnorm, som minskar biståndet för alla mottagare, och en särskild begränsning för familjer med fyra barn eller fler.

Tycker du att det låter bra? Att bekämpa arbetslöshet och få människor i arbete borde verkligen vara regeringens fokus med dagens massarbetslöshet. Problemet är att de här reformerna inte är effektiva för att åstadkomma detta.

I Finanspolitiska rådets rapport 2024 fick regeringen rekommendationen att ägna kraft åt problemen med matchning och bristande produktivitet, "faktisk såväl som upplevd, bland arbetsmarknadens svaga grupper", snarare än ekonomiska incitament till arbete. Arbetslösa behöver matchningsinsatser, yrkesutbildning och intensiva förmedlingskontakter samt bättre information om och tillgång till subventionerade anställningar. Behovet av en aktiv arbetsmarknadspolitik är skriande men regeringens svar är att göra arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden fattigare.

Förutom att bidragsreformen inte är en effektiv politik har flera av åtgärderna allvarliga negativa konsekvenser. Regeringens utredare konstaterar, i SOU 2025:15 Stärkta drivkrafter och möjligheter för biståndsmottagare, att förslaget om bidragstak har liten, om någon, effekt på att öka bidragstagares möjlighet till jobb. Däremot menar utredaren att det finns flera negativa konsekvenser av förslaget, som risk för ökad brottslighet, barnfattigdom, försämrad integration och ökad segregation. För barn i familjer som får sitt försörjningsstöd sänkt på grund av bidragstaket kan konsekvenserna bli allvarliga, både på kort och lång sikt.

Regeringens och Sverigedemokraternas bidragsreform innehåller även en modell för kvalificering till vissa av de bosättningsbaserade förmånerna i socialförsäkringen. Förslaget innebär att en person måste ha varit bosatt lagligt i Sverige under minst fem år för att ha rätt till bland annat föräldrapenning (grund- och lägstanivå), barnbidrag, sjukersättning, äldreförsörjningsstöd, bostadsbidrag samt försörjningsstöd. I utredningen av dessa förslag konstateras att förslagen kan leda till ökad exploatering samt att fler kommer jobba svart och begå brott för att klara sin försörjning.

Förutom de direkta effekterna på personer som görs fattiga, undergräver de här åtgärderna våra ekonomiska skyddsnät som grundtryggheten i socialförsäkringarna och försörjningsstöd. Socialförsäkringarna i Sverige har två delar, dels en inkomsttrygghet som är en försäkring av din inkomst när du av olika skäl inte kan arbeta, dels en grundtrygghet som alla som är bosatta i landet har rätt till. Inkomsttryggheten kvalificerar man sig till genom att arbeta och sedan få en sjukpenninggrundande inkomst, SGI. I SNS-rapporten Grund- eller inkomsttrygghet? Svensk ekonomisk trygghetspolitik i historisk och internationell belysning skriver forskarna Kenneth Nelson och Sebastian Sirén att Sverige har rört sig bort från en generell välfärdsmodell, till en modell mer inriktad på grundtrygghet.

Forskningen visar att om inkomsttryggheten försvagas riskerar hela välfärdspolitiken att tappa i legitimitet, och då även bli sämre på att skydda de ekonomiskt mest utsatta. Att förslagen i bidragsreformen läggs, och regeringen och Sverigedemokraterna uppenbarligen vill göra detta till en stor fråga inför valet 2026, tyder på att stödet för att skydda de ekonomiskt mest utsatta har försvagats, eller att regeringen vill att det försvagas.

Men kanske är alltihop bara cynisk symbolpolitik. Kollegan Peter Gerlach skriver på Bluesky att bidragstaket var Moderaternas viktigaste kommunikativa reform i valrörelsen 2022 och ändå kommer de inte införa den under mandatperioden. Förmodligen vet även Moderaterna att reformen har marginell effekt (förutom för ett mindre antal ekonomiskt utsatta familjer med många barn som blir ännu fattigare - på pressträffen när utredningen släpptes framgick det att det handlar om ungefär 4 000 familjer med fyra barn eller fler som har försörjningsstöd). Bidragsreformen är inte viktig på riktigt, men retoriskt effektiv när högern vill säga att vänstern är "slappa" och "höjer bidrag". Arbetarrörelsen behöver formulera bättre svar på det.

PS. Här kan du läsa LOs remissyttranden om utredningarna som ligger till grund för bidragsreformen:

LOs yttrande över SOU 2025:15 Stärkta drivkrafter och möjligheter för biståndsmottagare

LOs yttrande över SOU 2025:53 En ny modell för kvalificering till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd för nyanlända och icke-medborgare

LOs yttrande över PM Jobbpremie - ett incitament för att öka drivkrafterna till självförsörjning